Gustaf Theodor Wallén

Om konstnären Gustaf Theodor Wallén, verksam och boende på Åkerö, kan man läsa längre ned på denna sida författat av Jörgen Nilsson, vid tiden för publiceringen ordförande i Stiftelsen Walléngården. Först två självporträtt, ett från 1881 och ett från 1916. Sedan ett porträtt av Lilly Segerdahl och sist “Solig höst, Åkerö” från 1906

 Artikel i DALFOLK nr 1 2017

Gustaf Theodor Wallén   konstnär – arkitekt – hantverkare - donator

Jörgen Nilsson

Wallén föddes den 14 december 1860 och växte upp i Klara församling i Stockholm. Modern arbetade som pedikurist och fadern som vaktmästare vid Lotsverket. Faderns stora intresse var till-verkning av möbler, och han innehade också gesällbrev i snickaryrket.

Efter folkskolan skrevs Wallén in på Slöjdskolan (nu Konstfack) som smed och snickare. Samtidigt studerade han på Akademins förberedande teckningsskola. Sista året på Slöjdskolan var han inskriven som målare.

I augusti 1879 antogs han som elev vid Lägre antikskolan, där bland eleverna fanns namn som Bruno Liljefors, Axel Tallberg, Johan Krouthén, Anders Zorn, Carin Bergöö och Jenny Nyström.

Sommaren 1881 besökte Wallén för första gången Leksand. Året därpå återkom han tillsammans med två studiekamrater och hade sitt kvarter i Knubb-Jerks gård på Åkerö.

Efter utbildningstiden hade Wallén flera framgångsrika år, som kulminerade med att han tilldelades den s k Kungliga medaljen och senare ett resestipendium på tre år med rätt till förlängning. I och med detta fick Wallén sin försörjning tryggad (120 000 kronor per år i dagens penningvärde) och han kunde resa ut i Europa för att möta den moderna konsten.

Han studerade och arbetade bl a i Paris, Madrid, Rom Venedig och på Capri. Bl a målade han 1889-90 ”I sorgehuset” som vid Salongen i Paris 1892 erhöll medalj. Målningen inköptes dessutom av franska staten, en hedersbetygelse som få svenskar tidigare förunnats.

Under hela sin utlandsvistelse hade Wallén sin kamera och fotograferade och dokumenterade. Fotografierna som han tog på sin stipendieresa var inledningsvis tänkta att användas som enkla underlag till ett oljemåleri. Så blev det inte. Fotografierna visar ögonblick i en vardag såsom Wallén såg den. Staffan Nilsson har givit ut boken ”Glömda bilder” 2015, som är ett urval av Walléns svartvita foton som numera förvaras på Leksands Kulturhus.

Under 1900-talet kom Wallén att vistas och sedermera bo i Leksand. Under påverkan av nationalromantikens blomstring under 1900-talets första år bildades en konstnärskoloni i Leksand med bl a Wallén, Emerik Stenberg, Ivar Nyberg, Anselm Schultzberg, J Ullman, Carl Johan Lind och Gustaf Ankarcrona.

I Leksand möter Wallén 1904 Lilly Segerdahl som kom att följa honom hela sitt liv. Hon var från början hans elev men blev senare hans hushållerska. Hon var själv konstnär med utbildning inom måleri. Hon ansågs vara förmögen och kom senare att stödja Wallén på olika sätt. Liksom flera av sina konstnärskolleger tar Wallén och Lilly Segerdahl steget fullt ut och bosätter sig i Leksand.

Han köper tomt på Åkerö och börjar 1914 att bygga sitt eget hus, högstugan på Åkerö, med inspiration från Ornässtugan och Zorns byggnad i Mora. Han deltog aktivt själv i byggnationen och timret stämplades ut på kyrkans mark vid Yxberget.

Huset var inflyttningsbart 1917 för exakt hundra år sedan nu i år, men inredning och färdigställande tog ytterligare ett antal år.

Han satsar nu på att bygga sitt hem och från 1920-talet och framöver kommer få nya målningar. Vi får inte glömma att Wallén nu var i 60-årsåldern. Walléns sista utställning öppnades i Göteborg i december 1947. Den omfattade 59 målningar och 30-talet teckningar. Utställningen rönte stor uppmärksamhet för den höga och jämna kvaliteten i Walléns konst, och lockade massor av folk. Tyvärr fick Wallén knappt uppleva intresset för sin konst. I januari föll han olyckligt i sin utkylda ateljé och bröt lårbenshalsen med följande lunginflammation.

Gustaf Theodor Wallén avled den 15 januari 1948 i en ålder av 88 år.

Hantverkaren Wallén.

Hantverksintresset hade Wallén fått i arv från sin far som erhållit gesällbrev i snickaryrket. Han skrevs också in på Slöjdskolan som smed och snickare. Såväl skulptur som drivning i koppar lärde sig Wallén med stor framgång. Så framgångsrikt att Nationalmuseum köpte en relief i koppar, och Wallén fick i uppdrag att göra skulpturala porthandtag till den nyrustade Kungliga Akademin. Hela bygget av det egna timmerhuset med inredning och möblemang är ett uttryck för Walléns hantverkskunnande.

Arkitekten Wallén

Samlingssalen Sveasalen i Leksand ritades av Wallén efter ungdomsrörelsens stora sammankomst 1904 i Leksand och den invigdes 1907. Efter det sätter han igång med nästa stora projekt, att bygga sig ett eget hem. Det verkar uppta hela hans tid under perioden 1908-12, då han inte ställer ut vare sig i Stockholm eller i Dalarna. 1914 är ritningarna klara och byggandet kan börja. Ritningarna till Walléngården finns bevarade och utgör konstverk i sig.

Boytan blir 300 kvm plus källare. Förebilden är en dalsk källarstuga och byggs av rundtimmer och förses med Orsaknutar och utkragad överbyggnad. På framsidan skall en trappuppgång med fönster i Ornässtil leda till övervåningen där ateljén inrättas. Wallén får hjälp med att hugga till knutarna och resa väggar och tak, resten utför han själv. Enligt hörsägen står Lilly Segerdahl för kapitalinsatsen till bygget, och bekostar även uppförandet av en egen liten stuga på Walléns gård.

Donatorn Wallén

När konstsällskapet i Leksand bildades 1930 var Wallén med och han donerade ett 20-tal verk vid starten. Men han hade större planer. I mars 1947 meddelade Wallén Leksands Hantverksförening att han önskade skänka sitt hem och sina inventarier till en skola där ungdomar skulle ”erhålla handledning i att hantera verktyg, lära sig handteckning och linjalritning för hantverk, eller vad de själva önska bliva eller göra, för att utbildas till dugliga hantverkare och goda människor”.  Denna donation blev hantverkarrörelsens folkhögskola i Sverige.

I december 1947 överräckte Wallén donationsbrevet till den stiftelse som bildats. Denna donation har med ett 70-årigt perspektiv betytt mycket för Leksand.  Ca 150 elever går på skolans långa kurser varje år, dessutom tillkommer ett stort antal personer som bevistar de kortare kurserna. Många elever har stannat kvar i Leksand eller Dalarna och på olika sätt skaffat sig utkomster och medverkat i utvecklingen av bygden. Ett 50-tal personer har sin utkomst från skolan och det är en stor arbetsplats i Leksand.

Stiftelsen Walléngården har mycket av Walléns värdefulla konst och vårdar och utvecklar hans hus. Men det mest bestående intrycket är Walléns stora donation och det stora antalet elever som fått kunskap och inspiration på skolan. Leksands folkhögskola uppfyller med råge Walléns tankar med donationen.  I Sveriges Hantverksråd samt Stiftelsen Hantverk och utbildnings regi sköts numera all administration av gesäll och mästarbrev i Sverige.

Denna artikel bygger på Urban Windahls bok från 1992 och Bo Petterssons framtagning av fakta.

 Jörgen Nilsson Ordförande i Stiftelsen Walléngården

Länk till Wallénhallen vid Leksands folkhögskola: https://wallenhallen.se/